Datatrafik i hetluften

Igår skrev jag om att det är trångt i mobilnäten, eftersom kunderna helt oväntat börjat utnyttja de tjänster mobiloperatörerna jobbat hårt på att sälja.

När jag funderade vidare på det kom jag att tänka på en tanke jag haft liggade på sparlåga i några år. Ett sätt att lätta på trängseln är att flytta bort trafiken från mobilnäten! Nästan var jag än är (i bebyggda områden) finns det minst ett wifinät som heter någonting på TeliaGateway-xx-xx-xx-xx-xx-xx inom synhåll. Min gissning är att det är Telia Smart.

Det borde gå att, till en kostnad som är betydligt lägre än vad motsvarande kapacitetsutbyggnad för mobilnätet, byta ut dessa mot utrustning med två wifisignaler. En för kunden, och en allmän (med inloggning, för att inte projektet omedelbart ska stoppas genom åkallande av den oheliga treenigheten fildelning, barnporr och terrorism). Om man ger de kunder som på det viset delar med sig av bredbandet en kännbar rabatt på månadskostnaden bör det gå att sälja in, men det gäller att noga se till -- och poängtera -- att trafik från den allmänna signalen inte når det privata nätet, och att spårning av eventuell brottslig verksamhet leder till den som loggat in på nätet och inte den som utrustningen står hos. Det är också viktigt att välja en inloggningsmetod som lätt kan automatiseras på så många telefonmodeller som möjligt.

Femtoceller är överkurs i sammanhanget.

Det här förutsätter naturligtvis att det finns bredbandskunder i närheten, vilket inte alltid är fallet i glesbygden, men om det kan lätta på trycket i den urbana etern kanske det kan få loss resurser till utbyggnad där dålig mobiltäckning inte bara är en olägenhet utan ett livshotande problem?

Glesbygdstelefoni

Under sommaren har det skrivits en hel del i landsortstidningarna om dålig och försämrad mobiltäckning. Telias förklaring är stor humor, men tyvärr bara lyteskomik.

Det deras informationsansvarige säger är nämligen "Nu när våra kunder börjat köpa de smartphones vi försökt lura på dem i flera år insisterar de dessutom på att faktiskt använda telefonerna. Det trodde vi inte!" och "När vi river upp koppartråden och ersätter med mobiltelefoner blir det högre belastning på traktens enda basstation. Vem kunde ana?"

Smartphones är ingen nyhet. Inte på något sätt. Jag har haft mer eller mindre konstantuppkopplade telefoner i fyra år nu, och jag är ingen early adopter. Early majority, möjligen. Det borde rätt länge ha gått att se vad det gör med med nät och täckning...

Visst, utbyggnadsprocessen är långsam och hinner kanske inte med behoven -- men att hävda att behovsförändriningen är en överraskning tyder mest på att analytiker och strateger inte gjort sitt jobb. Det är åtminstone så det ser ut när man betraktar det hela utifrån. Har de månne stirrat för länge in i 4G-solen, så att de inte kunnat titta på vad som händer med GSM och 3G?

Om de har någon skam i sin kollektiva kropp innebär den här insikten att fortsatt kopparrivning omedelbart stoppas, i väntan på att mobilnätsutbyggnaden kommer ikapp, men det är väl att hoppas på för mycket.

Det är kanske dags att få loss tummen och bli radioamatör, för att säkra kontakten med omvärlden?

Betalningar, OCR och QR

Häromdagen tog jag ännu ett litet kliv in i framtiden, genom att jag lade in de senaste räkningarna för betalning genom min huvudsakliga banks smartphoneprogram. Det använder telefonkameran för att OCR-tolka kontonummer, belopp och referensnummer från inbetalningskorten.

Därmot läser det inte betalningdag, rimligen eftersom det inte finns någon standard för hur det ska skrivas på fakturorna.

När jag insåg det fick jag nästa aha-upplevelse. Det vore smidigt, och förmodligen inte ens tekniskt svårt, om all betalningsinformation (belopp, dag, konto, referens/meddelande) fanns utskrivet på fakturan som QR-kod. QR-koder var senaste ballt ungefär 2003, så de borde kunna anses vara beprövad teknik i dagens läge.

Det svåraste lär vara att få alla inblandade att enas om ett dataformat att stoppa in i QR-koden. Det näst svåraste blir att övertyga efaktura/autogiroförespråkarna om poängen med att införa ett nytt pappersbaserat sätt att överföra betalningsinformation. Själv ser jag då QR-koden som ett hjälpmedel för mig som kund på de fakturor som av en eller annan anledning inte kan levereras elektroniskt (det är t.ex. inte ovanligt att inbetalningskortet är adressbärare vid postorderbeställningar).