Godnatt jord. Möjligen har det redan börjat.
Jag skrev i höstas att jag var orolig för att folket ska ta strid mot de de ser som sina fiender, och det verkar vara just det som hänt på sistone med först påfundet "Internetavgift", d.v.s. att ge antipiraternas advokatbyrå bokförings- och redovisningsproblem med ett större antal ovidkommande småtransaktioner, och sedan med att lämna in en namnbytesansökan på antipiraternas galjonsfigur Henrik Pontén.
Det här är dumt och kontraproduktivt på så många sätt att jag nästan tappar andan. Jag ska dock försöka redogöra för några av mina tankar i ämnet.
Först och främst ser jag det som fel verktyg, applicerade på fel mål, på fel slagfält i fildelningsdiskussionen. Det som ska bekämpas är inte personer eller organisationer, utan idéer. Sedan jag råkade formulera problemet för mig själv som "Ska man ha rätt att sprida upphovsrättsskyddat material utan rättsinnehavarens tillåtelse?" har jag mycket svårt att svara något annat än ett "nej" (med viss emfas) på frågan. Samtidigt är jag övertygad om att fildelning är bra både för samhället i stort och för de flesta kreatörer, så för mig handlar det inte så mycket om att ändra lagar för att expropiera rättigheter (vilket det borde ses som från rättsinnehavarnas perspektiv), utan mer om att ändra rättighetsinnehavarnas attityd. Det finns redan idag upphovsmän som både tillåter och uppmuntrar ickekommersiell spridning av deras verk, och de verkar inte må dåligt av det.
Sedan är det definitivt ännu ett steg mot det övervakningssamhälle vi pirater inte vill ha. Jag ser personligen övervakningen mer som ett symptom på misstroendesamhället än ett problem i sig, men ett problem är det. En gång i tiden (i sin rena form är det en sörgårdsidyll som aldrig har funnits, jag vet) litade samhället på att medborgarna inte ställde till med allt för mycket bus, samtidigt som medborgarna hade så mycket respekt för varandra och samhället att de inte ställde till med buset. Undantag alltid har funnits, men generellt sett har de varit få. Numera ser samhället terrorister, pedofiler och små röda djävlar i varenda buske, och gör sitt bästa för att få folket att se detsamma. Med de spökena smygade runt på nära håll är det lätt att argumentera för ökad övervakning. Kan man lägga ondsinta pirater till den listan, och få chansen att övervaka t.ex. penningtransaktioner (märk väl att vissa övervakningsextremister till och med vill förbjuda kontanter) kommer övervakningens vänner att jubla bakom sina halvgenomskinliga speglar. Extra bonus är att piraterna är en mycket lös sammanslutning av individer utan tydliga kännetecken, så för att åtgärderna man sätter in inte ska vara som att försöka fånga en fjärt i nordanvinden krävs storsläggan direkt...
För det tredje är det aldrig en bra idé att slå på personer direkt. "Åsikter är som spikar, ju mer du bankar detsto hårdare sitter de".
En slutlig fundering är några reflektioner om Henrik Ponténs påstådda namnbyte. Jag skriver "påstådda" eftersom jag inte kontrollerat uppgiften själv, utan bara har de andrahandsuppgifter jag läst i pressen och på bloggar. Om det är sant är jag mycket förvånad över att namnbytet gick igenom. Skatteverket är inte kända för att vara tillåtande för namn som inte ingår i svensk namntradition, och har man inte bott i ett pörte i skogen det senaste halvåret borde det vara svårt att missa att herr Pontén är engagerad antipirat, vilket borde få ännu fler varningsklockor att ringa i huvudet på den byråkrat komma mellangrå (som det förmodligen står i inventarieförteckningen) som handlade ärendet. Byråkraten i fråga borde därmed förstå att det är något muffens med namnbytet, men det är svårare att avgöra ett eventuellt ställningstagande. Är det en pirat, som vill knäppa en personifikation av sin fiende på näsan, eller är det en antipirat som vill skapa ett offer för att svartmåla piraterna?
Att det över huvud taget går att lämna in en namnbytesansökan utan legitimering är en kvarleva av det raskt utdöende förtroendesamhället jag skrev om ovan. Efter att möjligheten att ställa till med elände för andra den vägen nu hamnat i offentlighetens ljus lär rutinerna ändras inom ett år...
4 comments:
Pontens namnbyte...
Om det är sant att han bytt namn, så är den enda tänkbara förklaringen för mig att han fått särbehandling just för att han är så pass känd. Det är som bekant så att regler är till för fattiga idioter, medan rika och berömda människor kan göra lite som de vill. Därför kan inte en vanlig Svensson döpa sitt barn till "Månstrimma Lenindotter Sturegull", men det går utan problem om man är en rockstjärna.
Om det är så att han blivit omdöpt av någon niding, och om det gick igenom för att han är känd och alltså har VIP-dispens är det ju himla tragiskt, och någon borde göra något åt det.
(Tro inte att jag skrattar, jag är bara nervöst lagd.)
Jag håller med om att det borde vara upp till varje artist att välja om hans verk får spridas eller inte, men när nu situationen är som den är så är den vägen nästan omöjlig att gå. De som har kontrakt med något av Monsterbolagen sitter fast och skulle aldrig i livet få göra en gratisplatta att skänka bort på nätet för frivilligbetalning. Storbolagen äger artisternas rätt att uttrycka sig med ensamrätt, och deras själar i evighet amen. Är alternativen status quo eller riv-upp-lagen-helt-och-reformera så får det nog bli alternativ två.
Jag är själv rätt försiktig med vad jag sprider av mina favoritartister. Utgångna saker som inte finns att köpa, ja. Musikvideos, vilket för mig alltid har varit ren reklam för skivor, har jag inga problem med. Fans emellan ser jag inget hinder för kompletteringar, för riktiga fans köper förr eller senare allt artisten gjort.
Jag har precis köpt access till ett musikarkiv av ett litet indieband. I mailet med lösenordet skriver de att de inte vill att jag sprider deras mp3:or för de måste ju leva på nånting. Jag har inte hjärta att svara dem att jag redan har laddat ned 90% av deras musik och nu passar på att betala dem i efterskott. Deras musk finns redan där ute, och vore det inte så hade jag aldrig upptäckt dem.
Jag tjänar pengar ryckvis, vilket gör att jag också köper skivor ryckvis. När jag har råd kan jag köpa fem-sex plattor med en artist på ett bräde för att "komma ikapp". Jag inser att det inte är idealiskt för artisten, men det hade inte blivit någon skillnad för dem utan nedladdningen. Jag hade fortfarande haft pengar tre gånger per år och kunnat handla just då och inte annars.
Jag är i själ och hjärta en prankster. Jag gillar kreativa hyss, och därför har jag svårt för att tycka illa om till exempel internetavgiftsbuset. Det möjliga påhoppet på Ponten är mer personligt och mindre elegant, men han är å andra sidan ett sådant fä att jag tycker han förtjänar en del krångel i sitt liv. Han lever ju faktiskt på att sabba livet och ekonomin för folk på uppdrag av de som har pengar så det räcker och blir över. För mig är han en mobbare, rätt och slätt.
Vi kan inte få rätt i domstolarna, för domstolarna är jäviga och vägrar erkänna att något är fel. Vi kan inte få rätt i riksdagen, för när vi demonstrerar ljuger politikerna och säger att de inte sett att någon demonstrerat. Vi kan inte få rätt i tidningarna för de är en part i spelet och är våra motståndare, så vad återstår?
Kreativa, subversiva hyss.
Så länge de inte förvandlas till direkt personförföljelse har de sin plats, tycker jag. Hot har ingen plats i min vision av gerillahyss, hot är alltid på allvar.
Jag har inga etiska problem med att förlöjliga personer som jag ser som ett hot mot samhällets välfärd, oavsett om de är politiska extremister, köpta jurister, privatspanare eller bara klåfingriga byråkrater.
Ponten kommer antagligen aldrig att få min respekt, men har jag honom inom räckhåll kan han få en gräddtårta...
Idén bakom "Internetavgiften" är definitivt att klassa som ett hyss (och jag gillar hyss, jag med), men genomförandet är inget annat än en attack. Varje betalning är, sedd separat, inte mycket mer än ett irritationsmoment -- men i den volym det verkar ha handlat om blir det något helt annat.
Ett större antal nålsticksattacker från en diffust ogripbar motståndare är för likt traditionell gerillakrigföring för att jag ska trivas med det. Ingenting blir bättre av att det nu riktas mot en part som redan visat att de köper lagar och lagstiftare som de vill, så jag fasar för motdraget...
Vad gäller Pontén är det möjligt att han är ett fä. Jag vet inte, för jag har inte haft förmånen att träffa honom än och jag vill inte döma någon på andrahandsuppgifter. Flera personer vars omdömen jag har respekt för hävdar att han är vettig, så jag tänker hålla alla möjligheter öppna tills jag själv haft chansen att avgöra saken. Även om han nu skulle visa sig vara ett fä är det, enligt min mening, inte ett skäl att angripa honom personligen. Slå mot de idéer han står för, men inte mot honom.
Naturligtvis är det lättare (svårt, men lättare än alternativet) att övertyga lagstiftarna om att det är dags att ändra sig. Dels är de en grupp människor, inte flera "Monsterbolag" plus ett antal hangarounds, dels har de inga egna ekonomiska intressen i frågan (utöver de mutor (eller andra motivatorer) branscherna står för, förstås). Det förändrar inte att jag tycker att det är fel väg att gå.
Ett större antal nålsticksattacker från en diffust ogripbar motståndare är för likt traditionell gerillakrigföring för att jag ska trivas med det.
Visst är det gerillakrigföring. Motståndaren, dvs lobbyn och de politiker de köpt för en näve silver, bedriver ett blitzkrieg mot oss. De trampar på våra rättigheter, de skriver lagar utan någon kontroll av folkvalda krafter (ACTA, för den som undrar) och de beter sig med den finess man ofta ser hos folk som invaderar ett annat land för att tvinga på befolkningen sina egna värderingar. När vi nu saknar rättvisa, röst och maktmedel är det bara nålsticken som återstår.
OM vi hade hederliga domstolar eller sansade politiker vore det annorlunda.
Men de böjer sig framåt och hasar ned brallorna varje gång någon i USA harklar sig, och våra domare har fullt upp med att käka middag ihop med lobbyisterna. De vet att de inte kan ställas till ansvar för sina handlingar, för alla som skulle kunna göra det är med i leken.
Jag föredrar att folk avreagerar sig genom hyss, än att någon som blivit fråntagen sina pengar och sin framtid genom ett juridiskt övergrepp löper amok. Jag ser hyssen som ett alternativ till riktigt våld.
Måtte riksdagen vakna innan det går så långt att någon variant av "de autonoma" tar tag i den här frågan. Som det ser ut nu verkar det vara en tidsfråga.
En väldigt stor del av folket står mot en väldigt liten lobby. Politikerna borde begripa vilken häst som är rimlig att satsa på.
Sista stycket är precis min poäng. Nu har "vanligt folk" gått från att knyta näven i fickan och svära otryckbara ramsor till att utsätta de de ser som sina fiender för diverse hyss och spratt. Jag tror att steget till en ytterligare eskalering är väldigt kort, och det samhället vill jag inte leva i.
Post a Comment