IFPI hävdar nu att fildelning kommer att leda till den icke engelskspråkiga musikens död. Sett ur mitt snäva perspektiv är det ingenting annat än trams. Kvalificerat trams.
Tvärtom, tack vare Internet (där fildelning ingår som en delmängd) är det mycket lättare för den icke engelskspråkiga musiken att få spridning utanför sitt respektive språkområden. Jag har alltid gillat tysk musik, och har nyligen börjat upptäcka japansk och kinesisk underhållning. Det går inte att få tag på i svenska butiker. Inte ens norsk populärmusik, från bara några mil bort, står att uppbringa i någon omfattning, och de finska slagdängor som Anders Eldeman så gärna spelar i Melodikrysset ska vi inte ens tala om...
Det mesta går att köpa via postorder från respektive land, men för att kunna provlyssna och upptäcka nytt är tyvärr fildelning det enda som fungerar. Vad gör IFPI själva för att sprida icke engelskspråkig musik utanför språkgränserna?
0 comments:
Post a Comment